Raoul Sinier om breakcore och fildelning

Intervju med Raoul Sinier, grafisk designer, filmmakare, konstnär och musiker

Till vilken grad anser du att fildelning har hjälpt breakcorescenen?
Det är väldigt svårt att svara på, men för många artister har det nog hjälpt att få lite extra exponering. Jag tror att det har varit bra för nya artister men dåligt för redan etablerade, framför allt när skivorna läcker ut på nätet månader innan releasedatumet.

Till vilken grad skulle du säga att fildelning varit viktig för din upptäckt av breakcorescenen?
Den har varit viktig i mitt upptäckande av mycket olika typer av musik och konst, men inte särskilt mycket inom just breakcore. När jag upptäckt ny breakcore har det varit från en skiva till en annan, mestadels tack vare att artisterna inom scenen sysslat med andra genrer vid sidan om.

Anser du att fildelning har hjälpt dig att nå ut till en större publik?
Förmodligen. Men jag är tyvärr inte säker på att det hjälper skivbolagen.

Om vi bortser från skivbolagen: har du på något vis upplevt att fildelning märkbart har minskat dem intäkter du kunde ha fått via din musik? Har du upplevt dess genomslag på en direkt nivå?
Eftersom jag bara givit ut skivor sedan 2004 och fildelning redan hade hunnit bli rätt stort då, kan jag inte hävda att jag har det.

Vad är din personliga åsikt kring fildelning?
Problemet enligt mig är att det enda vi hör från både de som försvarar och de som fördömer fildelning är korkade saker. Här i Frankrike har man ganska nyligen röstat fram HADOPI-lagen, vilket är fruktansvärt idiotiskt, barnsligt och ogenomförbart. Meningen är att stoppa fildelningen och återfå pengarna som skulle ha gått till konst och kreativitet, men självklart avser det bara Universal och de andra höjdarna. De självständiga skivbolagen glömmer man fullkomligt bort.

Jag är väldigt emot alla lagar och antipiratverksamheten, men samtidigt är det alltför bekvämt att låtsas om att det är okej att inte betala för musik. Fast å andra sidan är själva idén med fri kultur väldigt lockande. Jag har inga intelligenta lösningar, men så länge som debatten fortsätter att vara så här obstinat, kommer vi inte komma någonstans.

Vi har de som hävdar att fildelning är okej och tar Madonna och Metallica som exempel, artister som självklart fortfarande har det bra. Men indiescenen då? Indies skadas verkligen av piratnedladdningen. En sida skulle kunna vara att ju mer ens musik laddas ner, desto fler spelningar får man, vilket är sant – men skivbolagen då? Förtjänar inte de också att tjäna ihop sitt levebröd?

Diskussionerna har även handlat om behovet av skivbolag överhuvudtaget. Vissa hävdar att fildelningen har gjort eller snart kommer att göra skivbolag förlegade och att varje artist kommer att få sköta sin egen marknadsföring och försäljning av musik i cyberrymden, eftersom den blir alltmer digitaliserad.

Vad är dina tankar kring skivbolagen, utifrån det perspektivet? Hur har deras roll förändrats efter fildelningens stora boom? Vad har skivbolag som Coredump, Sublight och numera Ad Noiseam kunnat hjälpa dig med som du inte skulle ha kunnat sköta själv? Eller handlar det inte så mycket om huruvida du kan hantera det, som att låta andra göra det så du kan fokusera helhjärtat på viktigare saker?
Skivbolag sköter väldigt mycket som jag inte är kapabel till eller medveten om. De kan promotion, marknadsföring, de har gedigna nätverk, de pressar skivorna, de hanterar distributionen, och så vidare. Det är ett riktigt jobb.

Självklart kan man göra allt det där själv, men det blir väldigt mycket extra arbete. Och så finns aspekten som rör hur skivbolag hjälper en att bygga upp en image och ett rykte. På ett sätt fungerar de som en sorts kvalitetsstämpel. Vissa människor intresserar sig för vissa specifika skivbolag eftersom de har själ, vilket också är viktigt.

Hur upptäcker du ny musik?
Via hemsidor, forum, vänner och att jag håller mig uppdaterad om det som ges ut på mina favoritbolag.

Laddar du någonsin själv ner musik och till vilken grad? Laddar du ner enstaka låtar, för att sedan köpa skivorna?
Jag både laddar ner och streamar mycket musik. I slutändan behåller jag inte särskilt mycket av det och jag köper det som verkligen är riktigt bra.

Är den fysiska skivan fortfarande väldigt viktig för dig?
Ja, antagligen främst för att jag är 36 år. När jag var ung fanns inget Internet – kan du tänka dig det? Jag kan inte begripa ett liv utan Internet, men mp3-filer och andra nya filformat tillhör inte min generations kultur. När jag gav ut min första skiva, var det en fantastisk känsla att ta emot dem fysiska exemplaren. Jag hade några mp3-filer på min hemsida, men det var inte samma sak, inte som den äkta varan. Eller det hade i alla fall inte samma känsla kring sig.

Dock förändras det här sakta men säkert och jag antar att det här är de sista åren för CD-formatet, eller fysiska utgivningar i största allmänhet. Jag kan inte säga att jag känner mig sorgsen, för det är inte poängen, men för tillfället känns fysiska utgivningar fortfarande mer äkta eftersom skivbolaget måste ta risker och därmed visar att de tror på dig. Det kostar pengar och blir lite av en kvalitetsförsäkring.

Majoriteten verkar se på musik som något som borde vara helt gratis. Är det här bara en naturlig process i och med Internet och fildelningstekniken? Måste artister helt enkelt hitta andra sätt att tjäna pengar på, som att göra fler spelningar och sälja merchandise och dylikt? Eller måste folk ändra sina åsikter i frågan och förstå svårigheterna i att det ska vara gratis för alla? Eller måste det ske någon sorts förlikning mellan dessa två?
Vi kan inte skylla på nedladdarna och framför allt inte på ungdomarna, eftersom de mer eller mindre har fötts med Internet och fildelning. För mig är ett av problemen att de stora skivbolagen dränker marknaden med dålig musik som mer blir till en förbrukningsvara till ett mycket högt pris. Inte alla här i Frankrike har råd att spendera 20 euro på en skiva.

Visste du att när CD-formatet lanserades sålde de stora bolagen skivorna för ett högre pris än vinylen, så att vinylindustrin inte skulle kollapsa över en natt? Det var meningen att de efter bara några månader skulle sänka priserna, eftersom det är så mycket billigare att pressa CD-skivor än vinyl. Självklart gjorde de inte det. Jag vet att det här kan låta en aning naivt, men de stora bolagen har inrättat så många felaktiga idéer, lögner och propaganda. Jag kan helt enkelt inte beskylla nedladdarna, eftersom de blivit uppfostrade in i det här.

Raoul Sinier ges för tillfället ut på Ad Noiseam och kom förra året ut med tredje fullängdaren "Brain Kitchen".