Nicolas Chevreux om breakcore och fildelning

Intervju med Nicolas Chevreux, som driver skivbolaget Ad Noiseam från Berlin sedan 2001

Till vilken grad skulle du säga att fildelning varit viktig för din upptäckt av breakcorescenen?
Ingen alls. Jag upptäckte den genom vänner, spelningar och promotion från olika skivbolag. Under andra halvan av 90-talet drev jag ett radioprogram, vilket sakta men säkert drog till sig uppmärksamhet från skivbolag aktiva inom industriella genrer och breakcore. Jag fick promotionskivor, höll kontakt med bolag och artister, fortsatte gå på spelningar och en sak ledde till den andra.

Till vilken grad anser du att fildelning har hjälpt breakcorescenen?
Demografin inom breakcore är väldigt lik den som fanns under 90-talets IDM-scen, det vill säga mestadels män framför sina datorer, så tidig fildelning som Napster och Soulseek hjälpte förmodligen människor att sprida denna musik när den var begynnande. Utifrån ett bredare perspektiv, till ungefär mitten på 2000-talet medan musiken fortfarande höll på att expandera, brukade fans, musiker och skivbolag vara väldigt nära sammankopplade med varandra, och en av kommunikationskanalerna man använde var fildelning.

När flera anonyma sätt att ge ut piratutgivningar har vuxit fram, mestadels via torrentsidor, har denna typ av kommunikation starkt försvagats, och själva ”communityn” som hade växt fram tynade ganska snabbt bort.

Den nuvarande situationen för breakcore är inte annorlunda än för någon annan musikgenre: antalet producenter som faktiskt har möjligheten att ge ut musik har minskat väldigt starkt, och klyftan mellan dem och den mer identitetslösa fildelningen – där piratreleaser är viktigare än att stötta scenens aktörer – har vuxit sig överlägset starkare.

Så antalet producenter har minskat eftersom det finns mindre pengar att investera?
Mindre pengar att investera betyder färre utgivningar – och väldigt få från nya artister – och därmed mindre erkännande och spelningar. Konsekvensen är att det är mycket svårare för nya musiker att bli tagna på allvar och faktiskt kunna göra det där stora hoppet från att skriva musik som en hobby, till att arbeta med det på en seriös nivå.

Jag tar det som att du själv inte fildelar?
Nej. Jag har aldrig gillat idén och jag behöver sannerligen inte det. Skivbolagen nästan drunknar i ny musik och jag skulle inte ens ha tid med att hinna lyssna på musik om jag laddade ner den via P2P.

Hur har du som skivbolagsägare jobbat för att minska förlusten för både dig och dina artister?
Genom att närvara på så många digitala plattformar som möjligt, annonsera via nya format och försöka förklara situationen för fans i sådana här intervjuer.

Hur har scenen och dess skivbolag jobbat som helhet? Finns det någon sorts kollektiv tanke kring hur man ska fortsätta?
Inte nu längre, enligt mig. När det här soundet slutade vara inne, dog scenen ut nästan helt och hållet. Artister, skivbolag och arrangörer jobbar tillsammans, men det finns väldigt lite feedback eller stöd från publiken.

Har du försökt att anpassa dig efter det rådande klimatet, kanske genom att till exempel konvertera till digitala utgivningar, vilket skulle kunna dra ner kostnaderna på CD-skivor som folk ändå är ovilliga att betala för? Eller kanske genom att lägga till något extra till de fysiska utgivningarna?
Jag har försökt med följande:

1. Nästan allting på Ad Noiseam finns numera tillgängligt i digitalt format, men jag har noterat att de lagliga nedladdningarna köps i samma länder som de fysiska skivorna. I länder där mycket piratnedladdning råder kommer de lagliga nedladdningarna inte ens upp till en procent.

2. Att dra ner på priserna på vinylskivor är i stort sett omöjligt, eftersom det från början är väldigt ovanligt att faktiskt gå med vinst via vinyl. Jag har försökt att sänka priset på CD-skivorna med allt som allt ca 10%, utan något större genomslag. Själva priset för att trycka CD-skivor har inte förändrats alls sedan Ad Noiseam startade för åtta år sedan.

3. Att lägga till extra saker till de fysiska utgivningarna är en bra metod att öka lojaliteten i ens kärngrupp och att belöna fansen, men det går ju inte att göra särskilt mycket när ens investeringstillgångar har minskat.

Köper folk fler vinylskivor inom breakcorescenen, eller åtminstone från ditt skivbolag, i jämförelse med CD-utgivningar?
Det är en geografisk fråga: vinyl säljer definitivt bättre än CD i Europa, medan det är tvärtom i Amerika.

Om skivbolagen skulle ha utvecklat bra och billiga tjänster precis i början, istället för att försöka ta kål på ett odjur, hade människor kanske vant sig mycket tidigare med att betala för digital musik.
iTunes och eMusic lanserades rätt tidigt och det förändrade inte mycket. Som jag ser det är problemet inte själva priset, utan det faktum att människor anser att musik ska finnas tillgängligt helt gratis. Till och med ett minimipris ser många som en stor barriär.

Kommer digitala tjänster någonsin kunna passera den olagliga fildelningen?
Med tanke på att en stor del av de digitala tjänsterna för tillfället förlorar pengar, låter det osannolikt, även om det skulle kunna finnas en möjlighet.

Kommer förändringen endast att ske via allmänhetens syn på fildelning, eller med striktare lagar och hårdare straff?
Det är allmänhetens åsikt som måste förändras. Men eftersom det kräver att man börjar ta betalt för något som hunnit bli gratis, är det möjligt att striktare lagar kommer att bli nödvändiga om de nu kan drivas igenom, hur sorgligt det än låter.